Intervju – remisser på akuten

Tack för att du ställer upp. Kan du börja med att beskriva hur en vanlig förmiddag i triagen ser ut?

Det beror helt på vad som kommer in. Men det som styr tempot är egentligen inte patienterna, det är remisserna. Varje patient som ska till röntgen behöver en remiss, och den ska vara läsbar för den som sitter där.

När du säger läsbar, vad menar du då?

Att det finns en frågeställning. Vad är det vi vill veta? Ibland står det bara "smärta höger sida" och inget mer. Då kan inte röntgen prioritera, och då ringer de oss.

Hur ofta händer det, skulle du säga?

Varje pass. Jag skulle tro att var femte remiss som går iväg på förmiddagen kommer tillbaka på något sätt, antingen som ett samtal eller som en komplettering.

Det är remisserna utan frågeställning som tar tid.

Hur ofta ringer ni tillbaka till avdelningen då?

Flera gånger per pass. Och det syns ingenstans. Det finns ingen kolumn för "ringde röntgen om en oklar remiss".

Om du fick ändra en sak i hur remisserna skrivs, vad skulle det vara?

Att frågeställningen är obligatorisk. Inte en lång text, bara en rad. "Fraktur?" räcker. Men en rad som gör att röntgen vet vad de letar efter.

Har ni pratat om det med läkarna?

Vi har tagit upp det på arbetsplatsträffar. Alla håller med, och sen är det fullt igen och det blir som förut. Det är inte ovilja, det är tid.

Något du vill lägga till innan vi avslutar?

Bara att det här inte syns i någon statistik. Det ser ut som att flödet fungerar, för patienterna kommer ju fram till slut. Men det är vi som bär det däremellan.